Traumatiserad son
Prinskorven här hemma är traumatiserad. Han har varit en liten djävul på eftermiddagen/kvällen och skrikit, bråkat och gjort livet odrägligt för oss och inte minst sig själv. Han har pratat om något som vi inte förstått och försökt förklara om och om igen och vi har suttit som frågetecken. Han har sagt samma ord om och om igen och det har låtit som mormor eller något liknande sen har han gjort rörelser med armarna som något som flyger runt runt.
När han sedan skulle gå och sova så vägrar han. Det är inte vanligt alls utan då har vi som vana att ta upp honom tills han är trött och vill gå och sova vilket oftast bara är typ 30 minuter senare.
Idag när vi plockat upp honom ur sängen så lekte han och lekte och lekte och det fanns inget stopp på honom. När jag till slut sa att vi skulle gå och sova så pekade han på soffan och sa sova. När vi sa nej så blev han förtvivlad men jag gick ändå upp med honom till sängen.
När vi kom upp till sängen så skrek han som aldrig förr och jag gick in till honom igen. Då började han än en gång prata om det han försökt förklara hela dagen.... och DÅ... helt plötsligt så förstod jag.
Han säger BOM BOM och gör rörelser som påminner honom om fyrverkerierna på nyårsafton.
Han är rädd för fyrverkerierna och vi satt och pratade länge om att fyrverkerierna är färdiga (ett ord som han förstår mycket väl då han använder det när han ätit färdigt) och att vi säger hejdå till bom bom. När vi pratat ett bra tag så vill han ha en nalle i sängen. Han har inte haft nallar i sängen sen han var nyfödd. När han får ner nallen i sängen så sitter han och håller den som en bebis. Jag ber honom lägga sig ner och han ligger och kramar nallen.
Jag säger godnatt och att jag älskar honom. Då säger han godnatt tillbaka.
Nu ligger han och snackar i sängen som vanligt innan han somnar.
Men lilla skrutten! Tänk att han försökt bearbeta dessa fyrverkerier hela dagen och vi har inte förstått. Det var ju en jäklans tur att jag fattade nu. Jag hoppas att han förstod nu att det inte är några fler bom bom och att han inte behöver vara rädd.
Lille stackars killen!
Gud vad skönt det blir om ett tag när de verkligen kan göra sig förstådda, utan att man behöver grubbla en hel dag över vad de menar.
Tänk att de dumma smällarna hade skrämt upp honom så :( Men vad skönt att ni kom på det så att allt blev bra ändå vid läggningen.
Kram ♥