Kanske för att det faktiskt var evigheter sedan jag skrev någonting ordentligt.
Jag och barnen är ensamma hemma denna vecka med tanke på att Totte är i Seattle. Jag hade faktiskt sett fram mot den här veckan lite. Det har en tendens att vara lättare att hålla ordning här hemma när Totte inte är hemma. Det är en person mindre som stökar till det är nog därför. Sen hade jag sett framför mig en vecka framför TV'n när barnen somnat och gå och lägga mig tidigt och bara njuta av att vara själv.
Veckan har börjat lååångt ifrån den drömmen.
I lördags på morgonen börjar Leo kräkas sen kräks han hela förmiddagen. Febern stiger under lördagen på honom men magen börjar ordna till sig så till på söndagen var han bra i magen och åt normalt MEN... febern låg på 40 grader.
Jag hade superont i magen natten till lördagen. På lördagen kunde jag inte äta på hela dagen för att så fort jag stoppade något i magen så fick jag jättejobbiga kramper.
På söndagen skulle Totte åka klockan 7 från oss. 6.30 sätter helvetet igång för mig. Då är jag tvungen att springa på toaletten stupikvarten. Som tur var slipper jag kräkas så allt kommer bakifrån istället.
Så håller jag på hela söndagen.... och även måndagen.....
Att ta hand om två barn under 2 år varav den ena hade 40 graders feber samtidigt som man är magsjuk var en utmaning. Dock en utmaning som jag gick levande och förmodligen stärkt ur.
Nu är det tisdag och jag har fått äta för första gången idag och är pigg som en lärka. Leos feber är borta och det enda jag har att klaga på är att Lexie är lite väl gnällig.
Det roliga är att Lexie bara är gnällig när jag är hemma.
Pappa var barnvakt ett par timmar på kvällen för att jag skulle iväg på möte. Då passade lilltjejen på att vara hur glad o go som helst. Lilla skruttungen.... hon har tröttnat på sin mamma. Hur ska detta gå när vi ska spendera hela dagarna tillsammans i Seattle?!?