Igår skulle jag till tandläkaren för att operera ut en visdomstand som inte kommit fram än. Den hade nämligen börjat växa in i tanden bredvid och var tvungen att tas bort.
Operationen skulle vara ganska enkel och skulle ta ca 45 minuter.
Jag förstod ganska snart in i detta ingrepp att det inte gick riktigt så lätt som tandläkaren hade trott.
Hon slet, drog, borrade, lirkade och slet och drog lite till men tanden gick inte att rubba.
Hon försökte dela tanden mitt itu för att den skulle gå lättare att dra upp, men icke sa nicke.
Jag är en tjej med rätt hög smärttröskel men när hon fått fylla på bedövningen 4 gånger och jag började bli snurrig så fort hon satte borren mot tanden så tyckte jag att det räckte. Jag hade dessutom extremt ont i nacken för att jag hade legat och hållit emot när hon drog hårt. Min läpp ska vi inte tala om, jag hade så sjukt ont.
Efter 2 timmar så skulle hon behövt fylla på bedövningen igen och då sa hon bara:
"Nä nu orkar varken du eller jag mer Johanna, så jag ger upp. Men tanden måste ut så jag måste skicka dig till en specialist."
Sen tvättade hon runt den sargade tanden och sydde igen tandköttet. 2 timmars totalt lidande för ingenting alls.
När jag kom hem var jag totalt mörbultad. Jag hade så fruktansvärt ont. Jag har fortfarande ont idag men idag hjälper vanlig alvedon och ipren.
Jag kom hem och kände att det var värre än att föda barn och det gjorde jag bara med lustgas.... Då kan ni förstå smärtan kanske...