FF dag 3 + 4 av 30

publicerat i FitnessFighten;

Snart har fyra hela dagar av FF gått.

Jag kan faktiskt inte säga att jag upplever några problem. Visst skulle jag vilja slippa känna tvånget att INTE få äta något onyttigt. Men tyvärr är det ju så om sanningen ska fram att om jag skulle FÅ äta, så skulle jag ju göra det. Då inte med måtta.

Igår när jag var på väg med bilen någonstans ute i skogen för att rida med Leo så åkte vi förbi en handskriven skylt där det stod: "AA meeting here today at 10.30".

Det var då jag insåg att jag skulle verkligen behöva gå på något sådant möte för mitt beroende.

" Hej jag heter Johanna och jag missbrukar mat"

Övriga deltagare: "Hej Johanna"

"Det är nu 4 dagar sedan mitt sista sockerintag/fettöverdos."

Övriga deltagare applåderar.

Det känns så fantastiskt bra. Jag mår bra, jag är piggare, jag ser på kroppen att den är i förändring.

ÄNDÅ så är det något i mitt huvud som nästan ber mig att äta. Det finns något där uppe som försöker övertyga mig om att jag kommer må ännu bättre om jag bara tar den där lilla chokladbiten. Eller den där mackan. Eller den där läsken. Eller den där, eller den där, eller den där......

Jag ni hör ju. Hjärnspökena i mitt huvud försöker göra uppror, revolution. MEN... de ska inte få vinna denna gång.

Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är som skiljer mig och de människor som tyvärr gått upp betydligt mer än jag i vikt. Det jag vet är att jag kan förstå hur de hamnat där de är....

Denna gång är det JAG som ska vinna. Johanna Gunilla Margareta Liberto vet egentligen PRECIS vad som är bäst för mig. Jag behöver inte trösta mig med choklad, jag behöver inte lyxa med mat, jag behöver inte belöna mig med gott.

Det är nu det uppstår ett problem. En människa som har missbrukat alkohol och eller narkotika bör ALDRIG mer ta ens ett litet glas vin, eller bara röka på lite.

Men jag då? Mitt missbruk, här ska det vara lätt att återgå till ett normalt liv med godsaker runtomkring som man kan äta ibland.

Mitt liv känns tomt utan det som jag anser gott. En alkoholists liv lär ju också kännas rätt tomt till en början utan alkoholen. Egentligen är det ingen skillnad på dessa två beroenden i huvudet tror jag. Inget jag forskat om direkt men jag anser nog att jag har mina egna källor.

Nä nu ska jag sluta babbla. Summan av kardemumman är att jag verkligen hoppas att jag kan återgå till ett liv där jag kan vara som vem som helst och bara äta EN kaka, eller trösta mig med något hälsosamt och lyxa med något hälsosamt osv osv.

Om det nu inte går vad ska jag göra då? Jo då blir det nog till att leva så som jag gör nu JÄMT!



Kommentera inlägget här :