Tiden rusar verkligen iväg.
Snart är det en vecka sedan vi kom tillbaka och det känns både som igår vi var i Sverige och som en livstid sedan.
Snart är det en vecka sedan vi kom tillbaka och det känns både som igår vi var i Sverige och som en livstid sedan.
Denna vecka har varit full fart och kanske framför allt helgen.
Fredag middag med trevliga vänner, lördag fest med trevliga vänner.
Båda dagarna innebar kopiösa mängder alkohol för mig. Midsommar american style var tydligen = Midsommar på svenska. (VARFÖR!?!) haha
Båda dagarna innebar kopiösa mängder alkohol för mig. Midsommar american style var tydligen = Midsommar på svenska. (VARFÖR!?!) haha
Så nu har jag satt alkoholförbud på mig själv, tills på torsdag eller nåt!
Men en otroligt lyckad midsommar på alla sätt och vis. Idag hade vi tänkt att åka på midsommarfirande med stång och hela köret, men vi skippade det och åkte och köpte ljudsystem till huset istället.
Nu äntligen kan vi rocka musik och dansa.
På kvällen har vi studsat på studsmattan, badat, läst svenska böcker och bara myst av sista stunden av helgen. Imorgon drar verkliga livet igång på riktigt igen.
Barnen ska till preschool. Japp barnen som i plural. Lexie får också börja, på villkoret att hon sköter sig och är glad. (Så håll tummarna!)
Att barnen blir bortlämnade i 3 timmar imorgon innebär träningsstart för mig. HERREGUD vad jag INTE längtar. Jag är sjukt nervös. Jag märker på kläderna att magen blivit betydligt större än den var för 6 veckor sedan och det har känts ok med tanke på den sjukdomsperiod och sedan njutningsperiod jag haft. MEN, att kliva in på gymmet och inte kunna prestera som för 6 veckor sedan DET skrämmer mig.
Men det är bara att få ändan ur vagnen och sätta igång igen.
Men det är bara att få ändan ur vagnen och sätta igång igen.
