Mitt liv med Leonidas och Lexie

 

Åhh vad underbart det är att ha kommit igång med träningen igen.
Visserligen har bara 2 pass avverkats än så länge, men nog så gött.

Kroppen har verkligen vaknat till liv min rädsla för att misslyckas är totalt borta. Nu är det bara att KÖRA!

 

Idag i omklädningsrummet efter ett riktigt hårt pass med både kondition och styrka så frågar en tjej:
"Ohh what class did you take today?"

Jag svarar lite disträ...
"none"

 

 

Haha, ja tydligen hade jag det. Mitt tidigare blå linne var mörkblått av all svett och jag fick knappt av mig kläderna som satt som klistrade på kroppen. Det är en underbar känsla! Ibland får jag till och med gåshud på löpbandet för att det känns så jäkla bra.

Jag har blivit lite sjuk i huvudet, det är bara att inse och acceptera.

 

På eftermiddagen var jag och barnen och badade. Båda barnen fullkomligt kastade sig i vattnet från kanten, helt handlöst, utan hjälp från mig. Det lös bus i ögonen på dem och de njöt fullkomligt och så även jag. Det är fantastiskt att gå och bada med dem så länge man är i vattnet. Men innan och efter gäller det att vara organiserad och följa samma rutin varje gång, annars spårar de ur totalt. Tyvärr missade jag att ta med mig lite snack till dem att ha i omklädningsrummet medans jag klär på mig. Det brukar fungera som en bra muta för att få dem att sitta still.

Idag var det totalt kaos och Lexie skrek som en stucken gris för att hon ville klä på sig själv, men sin inte kunde. När jag då gick för att hjälpa henne så fick hon panik för hon skulle ju göra själv, men hon kunde inte så skrek hon igen... osv osv.