2 dagar i pyjamas
publicerat i
Vardag;
Först blev Lexie sjuk i vad jag tänkte var något förkylningsvirus som satte sig på magen.
Hon kräktes 2 gånger på två dygn och hade ingen vidare matlust.
Hon var relativt pigg men väldigt förkyld.
Jag trodde inte att det var magsjuka...
Natten till igår sätter Leo igång och hulkar. Han kräks upp slem och liiiite lite vätska typ 10 gånger under natten.
Det kommer inte någon rejäl kräkning, men det var jobbigt nog ändå.
Igår var han pigg som en nötkärna hela dagen men hade ingen vidare matlust.
Han har sovit riktigt dåligt i natt och jag förmodade att han hade ont i magen. Han vaknar på morgonen och vill ha vatten. Jag som fortfarande är i någon slags drömvärld med en hemsk huvudvärk måste hällt upp lite mycket vatten i glaset för lika snabbt som det gick ned kom det upp igen.
Efter det var han riktigt dålig. Ville bara ligga och var extremt gnällig.
Jag fick sova vidare för jag mådde inte bra själv. Inte ont i magen men en konstig huvudvärk som jag aldrig känt förut som satte sig ordentligt på synen.
När jag kom ned efter någon timme så lekte Lexie själv i lekrummet och Leo låg på Totte och sov och var helt utslagen. Totte bestämde sig för att ta en sjukdag vilket jag är mycket tacksam för.
Nu har Leo vaknat till liv och fått i sig både vätska och lite lite macka. Han är JÄTTE arg för att han inte får äta STORA macka och STORA banan och STORA mat som Lexie. Alldeles nyss så sprang han runt och skrek hysteriskt. Det lär ju vara ett friskhetstecken om inte annat.
Själv så glider jag runt i mitt Nalle Puh nattlinne och har lite småångest över att jag inte ens orkat sätta på mig en vanlig tröja till mina mjukisbyxor. Men inombords mår jag bättre än på länge.
Jag och Totte hade ett vulkanutbrott igår. Ja ett vulkanutbrott av känslor och tankar som legat och rykt och pyrt länge nu. Det hade kunnat sluta hur som helst MEN det känns fantastiskt. Både jag och Totte fick vädra saker som var tvugna att tas upp innan vi skulle gå upp i rök själva. Nu känns det som lugnet efter stormen och det är betydligt lättare att andas här hemma.
Låter kanske som att det skulle varit hemskt innan och på sätt och vis var det riktigt jobbigt. Fast vår kärlek är aldrig hotad, det är mest vår lycka vi lägger krokfötter för själva.
Nu har vi kommit till rätta med det också och kan bygga vidare.
Aja.. flummigt, flummigt. Summan av kardemumman är att allt känns mycket bättre!
Kan avsluta med att jag måste gå och sätta på mig en riktig tröja nu för att Leo kom med sin snoriga näsa och drog den länge med mitt nattlinne. Jag får väl tacka för det och gå och klä på mig på riktigt!