Mitt liv med Leonidas och Lexie

 

Ett av mina favoritcitat är "fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv".

Det är så jag önskar att miv liv vore. Att jag skulle ha sådan energi att inte ett en minut skall gå förlorad.
Ibland känns det inte som att det är så mitt liv är. Fast, vad menas egentligen med fyll dagarna med liv?

Mina dagar är fyllda med liv. Vi är fyra livslevande individer under ett och samma tak som lever, varje dag.

 

Ibland kanske jag inte fyller våra dagar med de mest roliga, spännande och mest utvecklande aktiviteter. Men måste man det varje dag?

 

Sedan vi flyttade till det här landet då jag och barnen sattes i den här situationen har jag fått ett nytt perspektiv på lärande.

Jag har varit tvungen att ställa mig frågan "vad är egentligen viktigt?", många gånger. Jag får lära mig att leva det liv vi lever. Det är inte självklart hur eller att det ska fungera. Det känns som att det i olika perioder har varit något eller någon som blivit lidande. Allt har inte hunnits med vilket har varit extremt frustrerande för mig. Jag har velat kunna sköta allt perfekt, barnen, hemmet, mig själv, osv osv.

Jag har insett att perfektion blir rätt abstrakt i det här sammanhanget. Jag vet hur jag vill att det ska vara i mitt huvud. Den perfektionen måste jag släppa lite på.

 

Vad är då viktigast för mig?

 

Det viktigaste för mig är att familjen mår bra. Medlemmarna i den här familjen mår bra av olika saker. Därför får vi prioritera olika saker olika dagar.

För att jag ska må bra måste huset vara relativt städat. Är det inte det går jag omkring med en stress som inte försvinner förrän jag tagit hand om det. Därav försöker jag att fixa huset i okej shape på förmiddagen. Jag måste även träna. När jag får fixa dessa två delar av livet så för det med sig att familjen Liberto har en välmående mamma. När mamman mår bra, mår även barnen bra. För av någon anledning så har vi det mysigt och roligt då oavsett vad vi hittar på.

 

Lärandet då? Jo men vi lär oss saker varje dag, oavsett om vi sitter hemma och nördar oss med våra Ipads och datorer eller om vi leker i parken, eller om vi har någon form av aktivitet.
Dagarna är inte lika fullmatade med intryck som de hade varit i Sverige då vi hade jobbat/gått på förskolan hela dagen. Detta har varit lite svårt för mig att acceptera.

 

Det är fortfarande jätteviktigt för mig att barnen utvecklar en socialkompetens. Att ge barnen denna sociala kompetens här kräver betydligt mer arbete för mig nu än det hade gjort i Sverige då de hade fått hjälp av förskolan. Jag är dock väldigt lycklig att jag får vara med och övervaka denna process. Jag får verkligen vara med och påverka mina barns hela tillvaro och lärande. Jag kan bestämma vad jag tycker är viktigt och vad jag vill fokusera på.

 

Det är verkligen få förunnat och jag har börjat inse mer och mer för varje dag vad värdefullt det är för mig. För att jag ska kunna fortsätta njuta av denna tillvaro så är det dock viktigt att jag sätter mig själv först. Det är inte helt självklart att göra det när man har en hel familj att ta hand om. För mig finns det inga genvägar längre.