Mitt liv med Leonidas och Lexie

 

Igår hade Lexie sin första dance class i livet.
Hela sommaren har hon stått arg som ett bi utanför fönstret till Leos danslektion och bara velat gå in och dansa.

Så igår, ÄNTLIGEN så var det Lexies tur.
Jag klädde henne i vita leggings och en balletdräkt som vi ärvt och sedan hennes rosa balettskor. Håret sattes upp efter bästa förmåga och jag har aldrig sett min dotter sötare.

 

Hon var lycklig som aldrig förr och hela vägen till dansstudion repeterade hon att det var hon som skulle dansa, så att ingen skulle missa det.

Väl där gick hon snällt in i danssalen tillsammans med de 4 andra små flickorna och tittade inte ens åt mitt håll. Efter det började lektionen och det var 30 minuters ren glädje och kärlek från Lexies sida. Från min sida var det 30 minuter av att försöka hålla bort tårarna. Jag har aldrig i hela mitt liv sett en tvååring lyssna och följa instruktioner så intensivt som min lilla ballerina. Det var helt sjukt att se. Från skrikande bebis hemma till en välfungerande självständig flicka som såg ut som hon inte gjort annat i hela sitt liv.